Jag länge haft planer på att skriva en blogg som följer lilla hjärtats vistelse i magen. I början stoppades jag av rädslan att inte få behålla henne. Sen har det kommit lite andra saker ivägen för mig. Men bättre sent än aldrig, en del av rädslan finns såklart kvar. Men känns lättare att handskas med den nu. Kommer försöka komma ihåg så mycket som möjligt av det som hände i höstas med lilla hjärtat i magen. Ska ha en liten fusklapp någonstans, men kommer inte ihåg vart jag la den   

5 September

Mensen försenad 2 dagar. Trodde den var pågång.

Kommer fortfarande ihåg hur chokad Appe var över att jag själv går ner till Konsum, utan att be honom följa med mig. Hehe, ville inte att han skulle bli besviken om han såg ett negativt resultat på stickan. Räcker med att jag hade blivit det. Ett litet tunt rosa sträck, vågar knappt tro det. Går ut till honom och frågar om det räknas. Han ser chokad ut igen, men glädjen som började växa i ögonen på honom när han förstår mer och mer vad det lilla strecket betyder var så ljust och fint. 3 graviditetstest den helgen och vi vågade tro på resultatet. Som sagt mycket rädsla, tänk om det blir ett utomkvedshavandeskap till? Tänk om graviditeten inte utvecklas och resulterar i ett missfall?

Vecka 6-10

3 Vaginala ultraljud för att få mig att förstå att de blödningar jag fick tidigt i graviditeten inte var något fel på lillan. Utomkvedshavandeskap uteslutes och vi fick se hjärtat slå, otroligt fint. Det känns inte verkligt för mig nu att det ligger en liten bebis i magen, men jämfört med i början så har det blivit lite verkligare.

Kommer ihåg det tredje vaginala ultraljudet: Visst såg jag hjärtat blinka fint, men resten av lillan såg jag inte. Antagligen skräcken som la sig när jag såg hjärtat blinka. Så glädjen spred sig i hela kroppen i det ögonblicket.

Första gången jag kände något i magen var när jag låg i sängen en morgon, det var som något som bubblade. Aldrig känt något liknande tidigare så det måste ha varit den lilla jag kände. Om jag minns rätt så ska det ha varit i vecka 13 eller vecka 14. Nästa gång jag kände något i magen var i vecka 15 och 16 stod på jobbet och kände en liten spark inne i magen, dom två små sparkarna jag kände under de veckorna var inte så kraftfulla som dom är nu. Men det var så otroligt härligt att känna det. Minns hur glad jag var.

Köpte en hjärtljudsmonitor och lyssnade på hjärtljuden väldigt ofta, första gången tog det tid att hitta hjärtljuden, men jag och Linda fastslog att det var för att moderkakan låg i framvägg. På ultraljudet visade det sig att vi hade rätt.

Ultraljudet 11 December

Såg tydligt lilla bebisen. Dom mätte en massa och jag låg och försökte kämpa emot när dom tryckte så förbaskat hårt. Dom skulle försöka kommer förbi moderkakan antagligen. Ont gjorde det iaf, var helt öm hela dagen och någon dag efteråt i hela magen. Fick ett nytt förlossningsdatum, 17 Maj. Har fått höra hundra gånger att det är Norges dag, hur så många vet om det gör mig fortfarande förvånad.

Fick med mig en gul lapp hem i min mapp. Står längden på 3 saker de mäter. Kommer inte ihåg vilken som är vilken, hehe.

BPD 39mm

AD 41mm

Femur 25mm

Lillans vikt beräknade dom till 168g.

Mitt lilla hjärta var inte så stor då. Men hon var så stor som var meningen iaf   

Förhoppningsvis stämmer det med tösabit när det är dags för nästa ultraljud, spelar inte någon så stor roll vilket kön det blir. Men synd om jag inte får användning för alla de fina kläder som jag köpt och fått.

Runt Julen och Nyår var en väldigt blurrig tid för mig, minns tyvärr inte så mycket. Men minns lite grann iaf, kommer ihåg att sparkarna blev starkare och starkare under den perioden. Kände verkligen hur min lilla tös växte. Från att ha varit som om någon petat på mig till att magen rörde sig. Linda tog ett foto på mig på juldagen när jag sitter med världens största chokladkartong i knäet, hittade ju en och annan god chokladbit. Men minns att när jag satt där i mina egna tankar nervös för att lillan inte sparkat under dagen, börjar hon sparka. Vet inte om det var för att jag kände lite lycka över chokladen eller att hon vaknade när magen satte igång att arbeta.

Blir lika glad varenda gång hon sparkar, det tog lång tid innan någon kände en spark. Tillfällen gavs men det missades några gånger. Men för min del gjorde det inget. För jag fick känna mig extra speciell. Än har inte så många känt någon spark, men lyckades filma det med min kamera  

Nästa gång jag ska till barnmorskan är den 19 februari, Glukosbelastningen. Får se om det är lika hemskt som alla säger, jag är verkligen nöjd med min barnmorska. Hon är super trevlig, så ville gärna behålla henne fasten jag flyttat ifrån Lund.

15 veckor kvar (om nu lillan beslutar sig för att komma ut när det är beräknat)

Det är svårt att tänka tillbaka och försöka minnas 25 veckor, men som sagt bättre sent än aldrig. Kommer säkert på något annat jag glömt, vissa saker är enklare att komma ihåg än andra.

En sak kommer jag ihåg iaf, vet inte om alla andra gravida kvinnor känt likadant.

I början av graviditeten kände jag mig kvinnligare, den känslan är dock borta, den borde ha blivit starkare istället. Då jag liksom andra gravida är så stolta när magen växer och det syns mer och mer för varje dag som går att det faktiskt ligger en liten bebis där inne.

Är så otroligt glad åt lilla hjärtat som växer i magen, och längtar så jädrans mycket åt att få träffa henne i maj och få veta vem det är som hållt mig sällskap varje dag.