Bebisen är helt fixerad och hon har sjunkit   

Kände av smärtan i njuren häromdagen, men inte lika kraftigt som innan. Min Bm tyckte att det var något väldigt ovanligt som hänt mig medans dom på sjukhuset sa att det var vanligt. Men enligt folket på sjukhuset så fick man ju helt olika diagnoser och samma provsvar visade olika för olika läkare. Som patient är det väldigt jobbigt då man inte får samma information och då är det svårt o veta vad som är fel på en. Men dom ska ha väldigt klart för sig på sjukhuset att under min förlossning så kan dom glömma att jag tänker acceptera det. Hehe jag lär väl vara helt väck av smärtan, men det fixar nog min medföljare galant åt mig   

Bm besöket i tisdags gick bra   

Mitt fundusmått hade bara ändrats en cm, min bm såg lite förvånad ut då jag har följt en exakt kurva innan, men antagligen så har livmodern inte haft behov att växa lika mycket eftersom lilla hjärtat sjunkit. Inget som beskymrar mig då jag själv märkt att min mage vuxit   

Hjärtljuden lät väldigt bra och mitt hb prov var fortfarande perfekt.

Sen var det dags att utvärdera min graviditet.

Hur tycker du att din graviditet har varit Mia? Jag stirrade på min Bm och började skratta. De som har följt min graviditet på nära håll och har koll på vad som hänt under den förstår varför jag skrattade. Om man bortser från allt det negativa så har den ju även gett mig mycket lycka.

Jag var rädd att jag skulle ha gått ner i vikt igen efter att jag kräkt och haft illamående pga morfin och antibiotikan men det visade sig att jag gått upp i vikt istället. Totalt från det att jag blev gravid och nu så skiljer sig siffrorna på ett halvt kg. Skönt för mitt psyke att än så länge har jag bara ett halvt kg att gå ner efter förlossningen    hehe

Efter mitt bm besök skyffla hon in mig in en föräldra grupp. Jag ville inte gå men helt plötsligt satt jag där inne, bm tyckte jag skulle vara med då det skulle handla om amningen. Smärtlindring och amning och lite annat smått pratades det om.

Det var säkert en positiv upplevelse för de andra deltagande, men för mig så var det otroligt jobbigt.

Allt handlade om par. Hur man som ett par tar sig igenom saker lättast. Satt nära tårar hela tiden. Jag har förstått att jag kommer få ta itu med mycket själv, men att sitta och höra på det under två timmars tid var inte roligt.

Ska förslå för min bm att dom borde ha föräldragrupper för de som blir ensamstående. Jag hade ju så klart kunnat fråga hur jag skulle göra i min situation men det hade blivit tjatigt i längden under de olika samtalsämnena. Och jag ville inte sitta framför alla de främmande människorna och dra upp det. Kändes inte bekvämt.

Jag tog foto på magen idag, ser större ut än vad jag känner mig. Sen har jag lite svårt att förstå hur en 45 cm stor bebis får plats där inne   

Eftersom jag inte fått fatt i en scanner än så tog jag bilder med min kamera på bilderna. Då bilderna blänker så ser man mina händer i fotona.

Jag gjorde mitt bästa iaf   

Alla 4 bilderna föreställer hennes ansikte. De personer jag visat dom för har inte riktigt förstått vad dom föreställer. Fick förklara väldigt länge för mina föräldrar hehe. Det hjälpte lite när dom förstod att det var närbilder   

I tordes var jag på ultraljud och fick se mitt lilla hjärta igen :) Fick väldigt fina profilbilder på henne :D Men har tyvärr inte haft möjlighet att scanna in dom ännu, men det kommer så fort jag får möjlighet till det. Min älskade syster yster fick följa med och för min del så är det den person som förtjänat det mest! Jag har ju fått så otroligt mycket stöd från resten av min familj och mina vänner, men utan henne hade jag nog inte fått den läkarvård jag behövde nu i veckan. Inte alla som kan få mig att skratta när jag vrider mig i smärtor. Sen ska nog det dära trollet vara väldigt glad över att hon inte fick en smäll på käften, eller hur syster yster?   

Jag vet att hon kommer finnas till hjälp oavsett vad som händer, och alla som har en syster som henne eller en vän förstår precis vad jag menar    Älskar dig!

Barnmorskan som gjorde ultraljudet på mig tyckte att hjärtat har en väldigt fin profil    hehe jag kläckte ur mig att det måste hon ha ärvt från sin mamma. Bm tyckte att det hade jag rätt i, hon tyckte att vi är väldigt lika.

Lite mått:

Huvud 86mm (-2 än normalt)

Mage 99mm (+2 än normalt)

Lårben 67mm (-1 än normalt)

Just då vägde hon 2411

Om hon fortsätter att växa i samma takt kommer hon väga ca 3535 vid födseln. Och hon kommer då falla in i katergorin normalstor bebis. Men för mig spelar det ingen roll hur stor hon är, för hon är mitt lilla hjärta!

Har fått höra väldigt mycket denna veckan att det är en liten vilding jag har i magen. Min lilla älskade Bella var lika vild i Lindas mage så jag vet vad jag har att vänta mig   hon är absolut något extra den tösen   

Tänka sig att mamma och pappa hade två sånna små samtidigt att hålla reda på, hehe men jag vet att dom aldrig hade bytat bort oss mot några som varit mindre busiga.

Ja just det fick även höra att hjärtat har mycket hår på huvudet, ska höra med mamma o pappa om jag hade det när jag föddes. Men tror hon har ärvt den biten från sin far.

Som sagt lägger in bilder så fort jag får chansen till det, så ni också får titta på min lilla skönhet   

Sydde en klänning åt mitt lilla hjärta idag.

Trots att jag gjorde den lite mindre än mönstret visade blev den större än jag trodde att den skulle bli, men den passar henne så småningom  

Lilla hjärtat hade hicka idag, skum känsla   

Är van vid att hjärtat rör sig mycket i magen och på kvällarna när jag ska gå och lägga mig känner jag hur hon också lägger sig till rätta. Men igår när hon la sig till rätta så fick hon fatt i något inne i magen. En ilande smärta löpte genom hela magen ner till underlivet. Jag älskar mitt lilla hjärta och jag vet att hon inte gör saker medvetet för att jag ska få ont, men jag tror att hon börjar få ont om plats där inne, hehe. Idag när jag satt här framför datorn gick det upp för mig igen att det verkligen ligger en liten bebis inne i magen, och att om ca 2 månader kommer jag ha en helt underbar liten bebis att ta hand om. En som kommer ge mig glädje och kärlek varje dag resten av mitt liv. Behöver jag nämna att jag började gråta av tanken? Inga sorgtårar utan tårar av glädje. Hon rörde sig väldigt mycket i det ögonblicket och jag kände på magen och där var något hårt, inte så stort så var nog en fot eller en hand som flyttade sig när jag tryckte lite lätt på den.   

Även om jag tycker det ska bli spännande att träffa henne, lära känna henne på riktigt så känner jag just nu att vara gravid är för tillfället den bästa tiden i mitt liv.

Men jag tvivlar inte på att när jag väl håller henne i min famn för första gången så kommer den stunden vara lika speciell om inte mer än de månader jag varit gravid.

Som ni läser så är det väldigt känsloladdat här   

Om lilla hjärtat växer normalt så är hon 41,5 cm och väger 2 kg för tillfället   

Kommer ihåg när jag var så glad när hon mätte över 10 cm och tyckte att det var stort, hehe. Och när jag kallade henne min millimetare. Har fortfarande svårt att tänka mig att något så otroligt som att en bebis verkligen kan växa inne i en mage som det gör. Och för föräldrarna så blir varje liten bebis perfekt. Det är verkligen små mirakel som föds.

Fick fatt i ett jätte fint mönster på en kimono till bebisar och barn. Väldigt enkelt mönster faktiskt   Sydde en igår och lär nog bli fler   

Kanske borde starta en pysselblogg då det lär bli en massa mera sytt dessa två månader som följer   

Hoppas mitt lilla hjärta ärver min skaparglädje, chansen är nog rätt stor hoppas jag på iaf