Har ju hört olika versioner om hur det verkligen är att dricka sockerlösningen.

Jag hade ingen citron med mig, men det varfaktiskt inte så himla äkligt som jag fått höra. Men det hade nog varit bättre med citron då jag blev lite besviken, var ju inte ett dugg sött. Så med lite citron hade det nog smakat blandsaft som syrran sa   . Klöktes en gång när jag drack, men det var för att jag smakade efter hur konsistensen var, inte för att det var för tjockt men när man börjar smaka efter oavsett hur det smakar så är det lätt att man tycker det är värre än det egentligen är. Däremot var det så jädrans tråkigt att sitta där och glo. Hade min mp3 och en korsordstidning, men blev ändå långtråkigt för man sitter ju och glor på klockan stup i kvarten ändå, hehe   

Påvägen hem kändes det som om jag skulle svimma och kräkas. Så mina rekommendationer är att ta med sig något som man kan äta snabbt efteråt. Men alla reagerar ju inte så hårt på att vara fastande som jag gör.

Resultatet från glukos: Bm sa att man skulle ha under 10 och jag hade 5,6 så det var bra sa hon, känns som om man fått bra betyg på ett prov i skolan   . Hb visade sig ligga på 122 vilket också skulle vara bra. Lika så mitt blodtryck  Alltså har lilla hjärtat en frisk mamma.

Min vikt är fortfarande densamma, men eftersom bebisen växer som den ska så är det inte farligt. Jag har nog ett matvrak i magen, då lillan växer och jag ligger fortfarande på min inskrivningsvikt. Jag tycker själv jag äter mycket så jag är förvånad

Bm undersökte magen och fondus måttet var normalt. Och hjärtats hjärtljud var också jätte bra.

Så efter mitt besök på Mvc kan jag dra slutsattsen att jag mår bra och lilla hjärtat mår bra och växer som hon ska .

Skönt att få höra det eftersom jag är lika nervös varje gång jag ska dit.

Jag har fått fler glada nyheter denna veckan, min ansökan om havandeskapspenning blev godkänd  så från och med 19 Mars är jag hemma  Då kommer jag ha tid att packa väskan till förlossningen/patientshotellet ca 1000 gånger, hehe. Och då hinner jag sy färdigt lapptäcket till hjärtat  Och se till att hon kommer få ett fint hem innan hon kommer till världen

Hon har hittat ett favorit ställe i magen har jag märkt av, hon ligger med benen på höger sidan av min mage. Sparkar upp mot revbenen, vilket gör så att jag måste luta mig åt vänster för att det inte ska kännas så obehagligt. Men det gör jag så gärna så

Jag tycker om att läsa vad som händer med lilla hjärtat i magen vecka för vecka. Står olika på de sidor som finns ute. Men den sidan jag tycker det står mest om bebisen är www.barntotal.se Dom har även en graviditetskalender man kan ha i sin mobil. Så jag kan läsa det när jag vill   

I magen:

Fostrets ögon har hittills varit stängda för att näthinnan ska kunna utvecklas men nu öppnas de och fostret börjar blinka. Ögonfransarna växer och det gör även håret på huvudet. Vener syns genom huden som fortfarande ser skrynklig ut. Huden omvandlas allt mer från genomskinlig till ogenomskinlig.

Om du trodde att livmodern var en tyst plats får du tänka om. Ljudnivån i magen kan nå upp till 80 decibel, vilket motsvarar en stökig stadsmiljö. Barnet lyssnar på mammans röst och omgivningens ljud. Det hör också ljud som nysningar, hjärtslag, bubbel från magen och blodet som susar. 

Längden mäts från huvud till stjärt (CRL).

Mamma:

En del kvinnor kan känna domningskänslor i händerna. Det kallas karpaltunnelsyndrom. Många gravida samlar vätska i vävnader, bland annat i handlederna. När de svullnar ökar trycket på nerver och senor och då kan du känna domningar i händerna. Det kan avhjälpas med handledsskydd. Prata med din barnmorska.

80 Decibel är rätt högt, så jag undrar om jag är tvungen att skrika för att bebisen ska höra mig. Jag har ju helt klart märkt skillnad på bebisens rörelser när jag pratar och skrattar. Märks även skillnad på när jag pratar med olika personer. Finns en del personer i min omgivning vars röster hon verkligen tycker om   

Fast det kanske är inbillning från min sida, hehe.

29 cm är för mig jätte stort, men det är endast från huvudet till gumpen. Söta små ben och fötter ska också räknas in, så hon ska vara runt 35 cm nu läste jag på en sida.

När jag låg i badet igår så formades min mage    tror det var hennes rygg som gjorde så att magen blev så spetsig.Svårt att förklara vad jag menar men den stack ut liksom. Sen började hon bete sig helt vilt igen. Jag förstår inte hur hon egentligen gör. Liten spratteldocka där inne har jag nog allt. En spark eller ett slag åt gången är sin sak, men när man känner och ser det på 3-4 ställen samtidigt så blir jag lite fundersam    Men för mig är det den bästa upplevelsen jag haft. För mig är varje spark eller slag en underbar upplevelse, men när man märker det så tydligt så blir det så mycket mer. Det är bra att hon påminner sin mamma så ofta att det är värt det, även de dagar då smärtorna når skyarna. 

Det roliga med att handla bebiskläder är att man vet att lillan kommer använda dom sen, men man vet ju inte hur stor hon kommer bli än  Vilka färger hon kommer passa bäst i. Något som är ännu roligare än att handla dom är faktiskt att ge sig på att sy dom. Än så länge är det bara ett par shorts som är färdiga   Bodyn behöver bara tryckknappar sen är den färdig den med. Har några projekt igång, manchersterbyxorna kommer bli så otroligt fina. Lapptäcket som är tänkt till lillans säng kommer vara gjort av 20 olika tyger. Så i den takt som jag handlar, får kläder och syr kläder kommer hon ha överflöd. Vilket inte gör något, då det inhandlas inte bara de små storlekarna, har även kläder i storlek 74, så hon kommer kunna använda dom om ett år ca   

Hjärtat vaknade igår när jag skulle gå och lägga mig, hon sparkade jätte vilt. Men för min del gör det absolut ingenting, hjälper mig att somna och tänka på de positiva sakerna i min framtid.

Om hon redan nu sparkar såhär hårt blir jag inte förvånad om hon sparkar sönder något av mina revben senare i graviditeten   

Jag länge haft planer på att skriva en blogg som följer lilla hjärtats vistelse i magen. I början stoppades jag av rädslan att inte få behålla henne. Sen har det kommit lite andra saker ivägen för mig. Men bättre sent än aldrig, en del av rädslan finns såklart kvar. Men känns lättare att handskas med den nu. Kommer försöka komma ihåg så mycket som möjligt av det som hände i höstas med lilla hjärtat i magen. Ska ha en liten fusklapp någonstans, men kommer inte ihåg vart jag la den   

5 September

Mensen försenad 2 dagar. Trodde den var pågång.

Kommer fortfarande ihåg hur chokad Appe var över att jag själv går ner till Konsum, utan att be honom följa med mig. Hehe, ville inte att han skulle bli besviken om han såg ett negativt resultat på stickan. Räcker med att jag hade blivit det. Ett litet tunt rosa sträck, vågar knappt tro det. Går ut till honom och frågar om det räknas. Han ser chokad ut igen, men glädjen som började växa i ögonen på honom när han förstår mer och mer vad det lilla strecket betyder var så ljust och fint. 3 graviditetstest den helgen och vi vågade tro på resultatet. Som sagt mycket rädsla, tänk om det blir ett utomkvedshavandeskap till? Tänk om graviditeten inte utvecklas och resulterar i ett missfall?

Vecka 6-10

3 Vaginala ultraljud för att få mig att förstå att de blödningar jag fick tidigt i graviditeten inte var något fel på lillan. Utomkvedshavandeskap uteslutes och vi fick se hjärtat slå, otroligt fint. Det känns inte verkligt för mig nu att det ligger en liten bebis i magen, men jämfört med i början så har det blivit lite verkligare.

Kommer ihåg det tredje vaginala ultraljudet: Visst såg jag hjärtat blinka fint, men resten av lillan såg jag inte. Antagligen skräcken som la sig när jag såg hjärtat blinka. Så glädjen spred sig i hela kroppen i det ögonblicket.

Första gången jag kände något i magen var när jag låg i sängen en morgon, det var som något som bubblade. Aldrig känt något liknande tidigare så det måste ha varit den lilla jag kände. Om jag minns rätt så ska det ha varit i vecka 13 eller vecka 14. Nästa gång jag kände något i magen var i vecka 15 och 16 stod på jobbet och kände en liten spark inne i magen, dom två små sparkarna jag kände under de veckorna var inte så kraftfulla som dom är nu. Men det var så otroligt härligt att känna det. Minns hur glad jag var.

Köpte en hjärtljudsmonitor och lyssnade på hjärtljuden väldigt ofta, första gången tog det tid att hitta hjärtljuden, men jag och Linda fastslog att det var för att moderkakan låg i framvägg. På ultraljudet visade det sig att vi hade rätt.

Ultraljudet 11 December

Såg tydligt lilla bebisen. Dom mätte en massa och jag låg och försökte kämpa emot när dom tryckte så förbaskat hårt. Dom skulle försöka kommer förbi moderkakan antagligen. Ont gjorde det iaf, var helt öm hela dagen och någon dag efteråt i hela magen. Fick ett nytt förlossningsdatum, 17 Maj. Har fått höra hundra gånger att det är Norges dag, hur så många vet om det gör mig fortfarande förvånad.

Fick med mig en gul lapp hem i min mapp. Står längden på 3 saker de mäter. Kommer inte ihåg vilken som är vilken, hehe.

BPD 39mm

AD 41mm

Femur 25mm

Lillans vikt beräknade dom till 168g.

Mitt lilla hjärta var inte så stor då. Men hon var så stor som var meningen iaf   

Förhoppningsvis stämmer det med tösabit när det är dags för nästa ultraljud, spelar inte någon så stor roll vilket kön det blir. Men synd om jag inte får användning för alla de fina kläder som jag köpt och fått.

Runt Julen och Nyår var en väldigt blurrig tid för mig, minns tyvärr inte så mycket. Men minns lite grann iaf, kommer ihåg att sparkarna blev starkare och starkare under den perioden. Kände verkligen hur min lilla tös växte. Från att ha varit som om någon petat på mig till att magen rörde sig. Linda tog ett foto på mig på juldagen när jag sitter med världens största chokladkartong i knäet, hittade ju en och annan god chokladbit. Men minns att när jag satt där i mina egna tankar nervös för att lillan inte sparkat under dagen, börjar hon sparka. Vet inte om det var för att jag kände lite lycka över chokladen eller att hon vaknade när magen satte igång att arbeta.

Blir lika glad varenda gång hon sparkar, det tog lång tid innan någon kände en spark. Tillfällen gavs men det missades några gånger. Men för min del gjorde det inget. För jag fick känna mig extra speciell. Än har inte så många känt någon spark, men lyckades filma det med min kamera  

Nästa gång jag ska till barnmorskan är den 19 februari, Glukosbelastningen. Får se om det är lika hemskt som alla säger, jag är verkligen nöjd med min barnmorska. Hon är super trevlig, så ville gärna behålla henne fasten jag flyttat ifrån Lund.

15 veckor kvar (om nu lillan beslutar sig för att komma ut när det är beräknat)

Det är svårt att tänka tillbaka och försöka minnas 25 veckor, men som sagt bättre sent än aldrig. Kommer säkert på något annat jag glömt, vissa saker är enklare att komma ihåg än andra.

En sak kommer jag ihåg iaf, vet inte om alla andra gravida kvinnor känt likadant.

I början av graviditeten kände jag mig kvinnligare, den känslan är dock borta, den borde ha blivit starkare istället. Då jag liksom andra gravida är så stolta när magen växer och det syns mer och mer för varje dag som går att det faktiskt ligger en liten bebis där inne.

Är så otroligt glad åt lilla hjärtat som växer i magen, och längtar så jädrans mycket åt att få träffa henne i maj och få veta vem det är som hållt mig sällskap varje dag.